Småsakerna ligger fortfarande och pyr i sina hörn.
Men på något underligt sätt rör dem mig inte i ryggen.
En lösning för var och en kommer med tiden.
Mer går inte att göra just nu.

Jag lever på egna tankar om det än olösta mysteriet.
Har en del på gång samtidigt som allt står still.
Vilket är tråkigt och ack så frustrerande.
Men som skrivet tidigare.
Lever på tankarna/hoppet om det kanske tänkbara.
.. och det räcker tills vidare.

Fritidsfilosof javisst men ingen vänt på dygnet människa för det.
Var tungt att försöka klilva upp innan tolv idag då man kom isäng först vid halv fem på morgonen.
Men strax innan ett hade man dragit sig ur sängen iaf. Ganska lyckat.

Försökt mig på vattenmelon till frukost som blev ett fiasko så efter lite grävande fann jag  skorpor som fick bli min stadiga 3 på eftermiddag frukost/middag i ett.
Chefen ringde och blir jobb ikväll igen. Tack och tar emot fast man blev inslängd bakom baren vart man inte kan mer än redbullvodka och liknande simpla drinkar.
Mer än två ingredienser och jag blir förvirrad haha
Ser hur detta lär sluta.

Denna lugna dag blev just inte så lugn längre.
Krockar i mitt schema medd folk man lovat att umgås med och sånt ogillar jag starkt.
Men shit happens och jag hoppas folk har förståelse för mina missar i vardagen nu när jag knappt vet vilken dag det är längre.
Känns skönt om man får jobba mer så lite vardag kommer in igen i sitt liv :)

Nä nu duschen iaf och sen ringa mitt samtal.
Ha en trevlig kväll people.

Hey och adjö

Tack vare en Towe är Jenny nu mörkbrun i håret.
Snudd att det blev svart igen men i ljus är det brunt. Detni!

För övrigt har jag hunnit göra lite ärenden och även umgåtts med den ena och den tredje idag innan det var dax för jobb.
Efterlängtade jobbtimmar som gick segt och snabbare om vartannat.
Gräsligt lugn kväll så på det sätt sett vare inge vidare roligt men arbetskamraterna gjorde allt mycket bättre.
Som vanligt sett och hört det mesta. Även fått beskrivt för mig hur det är att ha manlig mensvärk.
Avslutade kvällen med en god hamburgare från systrarna Kruukka.

..och nu är min pappa, mamma och vår skendräcktiga hund i stugan igen så man är all alone.
Rätt skönt faktiskt. Speciellt att slippa hunden vill jag lova.
Hon gör inget annat än gnäller/piper dagarna i ända och letar sina "valpar"
Samtidigt som man ogillar allt gnällande kan man inte rå för att tycka så synd om henne.
Ni skulle bara sen henne. Hon förstår verkligen inte varför inte mjukisleksakerna hon bär omkring och vårdar som sina valpar inte diar från henne.
Ah rent kaos egentligen. Hoppas det går över snart.

Nu  ska jag slänga mig i sängen och få mig någon timmas sömn innan morgondagen knackar på dörren.
Umgås med Sara och även bli fotad av kusinvitamin. Blir mer än kanon I think :)

Natti Natti

Ska inte ropa hey än på långa vägar
Allt vänder för fort för sånt och än är allt smått komplicerat
Men tanken gör mig glad

...och det betyder mest för tillfället

Jag ska inte ens börja.
Någongång blir allt bra igen.

Gäller bara att ta sig igenom dagarna one by one.
Imorgon väntar domen hos läkaren iaf.
Alltid en början..

Godnatt

Dubbelfittor, Negerhora, Nazistparkering och adolf köpter en jude på Ica nazi..
Vart får Sony ericsson allt ifrån?
Har jag missat något eller är detta ord som folk brukar använda när dem skriver sms med T9?

Man bara undrar..

Fredag och klockan är 10.00.
Kliver på en rätt folktom buss då, men som slutade fullproppad med pojkar och enbart pojkar.
Aldrig känt mig så utkollad i hela mitt liv faktiskt. Apa i bur liknande syndrom haha
Dem flesta verkar iaf känna var och varannan människa där men 90% var okända för min del.
Så dem första timmarna dödades genom att läsa Johans Slitzstidningar.

Väl framme möttes man av en skårrande skåning som byttes av mot en till och en till osv..
Man började starkt fundera om man kört fel och hamnat i Skåne ist för Luleå.
Introduktion-filmer, inskrivningsprov, prat med psykolog och middag.
Sen var dag ett över.
Lätt och smärtfritt men inte tyst.
Sängarna där var absolut inte dåliga men gnisslade ju så det hördes på mils avstånd.
Fick iaf trevliga roommates som INTE snarkade. Största skräcken för hela resan haha, och inte att (som psykologen uttryckte så fint) inget går att garanteras. Killarna kan ju försöka med något.
Nu menade hon generellt under lumpen men ändå. Tanken slog mig och man kunde inte låta bli att småle.

Dag två och uppstigning 06.30.
Kliva upp och inser att all frukost blivit uppäten under kvällen av resterande gamar så man kunde ha sovit längre. Var bara att starta dagen på tom mage förrutom för Mickael som tänkt lite kvällen innan och snott med sig ett äpple.
haha jag vill lova det såg ut som det godaste äpplet på lång tid.
Iväg till sjukan och sitta där i 1 timma innan man blev hämtad.
Både jag och André satt där medans man hann se alla andra hann gå och komma tillbaka x antal ggr. Först skrattade man åt det sen blev det fan inte kul längre.

Iväg till läkaren/sjuksyster blev det till slut iaf och ögonen, färghet, EKG, blodtryck och hörseln blev kollad.
Hör alldeles felfritt gör jag. Inte illa pinkat även om det är svårt att tro då jag inte hör bra i verkligheten, men dem där jävla pipjuden hör man med desamma? :O:P

Styrkelyft på tur sen som gick värre än åt helvete. Självaste Babsan i sina stilettklackar hade kunnat göra bättre... typ.
Och sen konditionen (som jag fick skippa om jag ville pga av förkylning men ändå få poäng) gjorde jag trots allt och även det gick åt Heeeeelvetee dåligt, då mjölksyran slog in på en hundra del och då tog det stopp.

Cred till hela denna dags deltest iaf. Under massa koller (läkare,EKG,Sjuksystern,kondtionstestet mm) var det bara att kasta kläderna till höger och vänster. Tröjan här, byxorna där och ibland allt samtidigt typ.
Jag är nu inte brydd som person men visst var det väl kanske mindre kul att behöva göra det. Men samma regler för alla som sagt. Så stor cred till att man inte blev särbehandlad som tjej. Hade nästan förväntat mig det.
Men det var bara att kasta tröjan framför killarna så som dem var tvungna inför mig.
Såå, vill ju lova att lumpen eller inte ens mönstringen inte är något  för brudar som är skygga så att säga.
Duschar, toaletter. ALLT är enhetligt.
Även sängarna, som jag lovar var så nerkladdade med massa skit (läs roligt) som man sysselsatte sig med innan läggdax att läsa igenom. Dock visade det sig av det att genomsnittet sovandes där är killar haha.

Exempelvis;

Ritade gubbar med ståfräs i massor och en hade så fin text till som sådan..
- Efter 3 månader i lumpen.. (gubbe under)
 Explosiv vara, hanteras varsamt

eller..

- Suga kuk och slicka luder. Det är sånt gud förbjuder
Men dra skinnet fram och åter är sånt gud förlåter.

.. Ah ni kanske förstår :P

Anyway..
Det dåliga resultatet resulterade då iaf i att jag inte ens kunde bli inskriven pga av det så.. Hade jag valt att passa konditionen hade jag blivit det,
 Så, kan tyckas surt faktiskt att jag inte stod över, då jag OM jag kommit in i lumpen hade hunnit träna upp konditionen och vart bättre även om det inte står på papper.
Men är man tjurskallig och tror man kan göra under fast träningen uteblivit i ett år så är man.
Done is done!
Tar det som en man och gråter en skvätt och trycker undan besvikelsen. Hoppet är inte ute än.
Nej nej :)

Blev en del dötid där borta så jag hann börja tänka om det faktiskt är något jag vill göra i 11 månader av sitt liv.
Men sen träffade jag en supertrevlig tjej där som nyss gjort klart lumpen och då föll poletten bara på plats. 
Det var mig inom ett års tid oavsett vad och inga jävla tester ska få sätta stopp för det!

Ska ansöka omprövning av mönstring - styrke&konditions delen i Maj när det är igen och hoppas på att man hunnit träna innan dess för då ska det fan inte vara några problem.
Inte garanterad en plats men typ..som bevakningssoldat iaf om jag godkäns och vill. Ni kan gissa om jag tänker bli frisk nu no matter what.
Vill aldrig känna den enorma besvikelsen igen som jag gjorde idag. Var som att springa rätt in i en glasvägg.
Mina drömmar, framtidsplaner.. Allt föll på en bråkdels sekund i tusen sylvassa bitar rätt framför ögonen.

Även om det gällde att pressa tillbaka tårar hela vägen hem på bussen och gömma sin stora besvikelse har annars det här ynka dygnet varit så otroligt lärorikt och roligt.
Fått träffa svintrevliga nya människor som vanligt och då trivs man.
Hade lätt kunnat sova över där tills söndag om det vore så (:

Förväntar mig inte nu direkt att en enda person ska förstå hur jag kan bli så besviken och t om fan kunnat böla som någon snorunge när man kuggade idag
Men så är det iaf. Går nästan en dröm upp i rök får man faktiskt.
Även om nu hoppet inte är helt ute... än.

-.
Kan bara säga såhär.
NU förstår jag helt och fullt dem tondöva människorna på idol som tror dem kan sjunga, och börjat drömma om att bli en blivande stjärna men inte har en chans att egentligen bli.
Även om jag nu var medveten om den här ev utgången pga av min "sjukdom" som inte släpper och ändå sätter mig i en sits med noll kondition/styrka som denna blev besvikelsen så jävla enorm ändå. Man själv vet ju hur mycket bättre man kan göra egentligen liksom.
Allt finns i bakhuvudet men man inser och vill inte förstå bara.
But today I did.
Jag kände mig precis som en urkass idoldeltagare när jag med tunga steg lämnade hangaren och pressade bort tårarna för allt jag förmådde

.. det enda som saknades var att hela svenska folket kollade på liksom.

Förneka sanningen bara för att man inte vill ha den så.
Förtränga det som egentligen skett men i sitt huvud aldrig existerat.
Hoppas på något som aldrig lär ske och inte kanske borde ens.
Varför gör man.. eller ursäkta, jag.
Varför gör jag såhär?
Är jag det enda dumhuvvet som gör sånt här?

Man drar sina vita lögner för att slippa ta konsekvenserna.
Inte för att jag inte orkar ta dem, snarare borde dem dras upp och redas ut.
Men blir nog bäst som det är.
Felande länken i hela kedjan är nog jag och ingen annan. De är bara bidelar.

Hela mitt liv inkluderande ALLT det innebär är en enda soppa.
HIttar ingen början och därmed kan inget slut byggas heller.
Sticker från stan nu och mobilen kommer vara på men inte användas.
Ring, skriv för allt ni är värda om ni vill något men chansen är liten att jag ger någon respons.

Orkar inte gå runt i denna luddiga vardag längre och för det måste jag reda ut mig själv först vilket kommer ta sin tid..
Fly från Kiruna med flytt och grejer kommer inte få mig att må bättre.
Snarare tvärtom.

Skogen sägs göra nytta för kropp och själ.
Så hoppas jag får en rätsida på allt nu, för hem kommer jag inte innan dess.
Tyst blir det här också som en liten notis.
Dem sömnlösa nätterna med ångest, förvirring och tårar ska få sitt slut.
Dax att gå vidare och lämna gammalt skit bakom.
Kommer bli en del uppoffringar men det är något jag kommer få acceptera.
Bara le och se glad ut. Man vet aldrig vad framtiden bär med sig..

Och som alltid folk har en tendens att göra.. tar dem åt sig när dem läser bloggar hit och dit.
Kan inte stoppa er så gör det för guds skull om ni känner att det är vettigt. men kom inte till mig sen.

Sista gången jag någonsin kommer skriva massa tankar om allt detta ståhej.
Det har ni mitt namn på.
Nu är det slut. Jag kan förlåta men inte glömma.
Hädanefter stannar saker innanför mitt huvud.
Vill inte ha fler missförstånd.

-.
Vill man inte veta ska man inte fråga.
Frågar man inte ska man inte leta upp det på annat håll heller.
Lär av era misstag...

Smågnabb kommer och går.
Men idag fick du mig att lacka ur totalt !
Allt kan sluta här och nu eller bli bättre i en framtid.
Bara gudarna som vet.

Besviken?
BIG TIME!