Småsakerna ligger fortfarande och pyr i sina hörn.
Men på något underligt sätt rör dem mig inte i ryggen.
En lösning för var och en kommer med tiden.
Mer går inte att göra just nu.

Jag lever på egna tankar om det än olösta mysteriet.
Har en del på gång samtidigt som allt står still.
Vilket är tråkigt och ack så frustrerande.
Men som skrivet tidigare.
Lever på tankarna/hoppet om det kanske tänkbara.
.. och det räcker tills vidare.