Skrev att det skulle vara tyst här iaf fram till helgens slut meeen.
Det gissade jag på inte skulle hålla redan då jag skrev det haha.
Mobilen använder man också beroende som man är.
Känns visserligen som att det inte spelar någon roll.
Bara av att vara här känns bättre. Även om inget är det.
Inte på långa vägar.
Men som sagt.. tid för att tänka kommer finnas.

NU är jag iaf hemma och har aldrig mått bättre av att få krama om sina föräldrar.
Hunden däremot gav mig fetaste utskällningen innan hon insåg sitt misstag och hängt mig i hälarna sen dess :)
Mommo som är så söt också.
Typisk "äldre" människa. Standard hastigheten låg på en 80 men jag såg minsan. Ibland tröck hon upp ända till 90  ;p
Sen handla på minsta Konsum ever i lilla Vittangi toh en hel evighet.
Men dem småsakerna njuter man av för det är dem sakerna som gör det till min mommo och ingen annans.
Den bästa av dem alla. Big time!

Sen stugan då..
Inte längre vår pluttelilla stuga där man satt på varandra typ,
Nej nej, stor och rymlig nu. Dock inte färdig än med allt som tapeter osv men rummet i helhet är färdigt.
Ska fota ävern om det nu kanske inte är så mycket för er att se då typ ingen vet hur det såg ut innan.
Sak samma. Ska fota ändå :P
Svinfint hur som helst!

Skogen gör en fan gott.
Redan på bättre humör även om det inte är bra direkt.
Saknad och dyliga känslor har gått över till ilska och liknande känslor.
Är väl ena stadiet innan man kan nöja sig och acceptera läget och återgå till normala känslor I guess.
Så jag tar det som det kommer.

Fick tips av en svinhärlig läkare idag på lassa om vad jag möjligen kanske kan ha för nå sjukdom.
Googlade upp det och glädjekänslan av att kaanske veta vad de är man har dras man samtidigt ner i botten då man inser hur livet kan bli om man har otur och faktiskt fått det här.
Kronisk nästäppa, halsproblem och liknande är väl inget man vill ha.
Men alla symptom är skrämmande igenkännande av hur jag haft det :S
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article76457.ab

En annan grej jag verkligen mått bra av senaste dagarna är alla fina ord vissa människor sagt till mig.
Peppande ord, en persons första uppfattning av mig som verkligen värnde och bl a en person jag knappt ens känner drar i trådar som gör att ett samtal på måndag kanske kommer där jag får några timmar med jobb någonstans.
Jag vet inte hur jag någonsin kan framföra min tacksamhet för alla fina ord och hjälpande händer av dessa underbara människor som jag faktiskt inte står särskillt nära någon av dem.
Jag tänker inte sluta göra stora saker för nära och kära men tänker definitivt försöka göra mer små och betydelsefulla saker dem kommer uppskatta.
För enligt mig.. så är det dem små sakerna som gör det.
Och ta de nu inte bokstavligen som att jag inte beundrar stora saker människor gör för mig också.
Nej nej, men ni förstår förhoppningsvis vart jag ville komma :)

Nä, nu blev det här lite läskigt mycket positivt inlägg än vad jag är van vid så måste nog lägga ner nu innan jag bara brakar samman till ett vrak igen.
Överdriva är inte bra. Lagomt är perfekt.
Kan inte ta för stora steg så fort för natten är ung gott folk.
Många tankar att gå strypa, tårar att hålla emot och även hålla styr på kroppen så inget dumt görs via mobilen.
Inre kampen har bara börjat..

Sovgott ! =)