Förneka sanningen bara för att man inte vill ha den så.
Förtränga det som egentligen skett men i sitt huvud aldrig existerat.
Hoppas på något som aldrig lär ske och inte kanske borde ens.
Varför gör man.. eller ursäkta, jag.
Varför gör jag såhär?
Är jag det enda dumhuvvet som gör sånt här?

Man drar sina vita lögner för att slippa ta konsekvenserna.
Inte för att jag inte orkar ta dem, snarare borde dem dras upp och redas ut.
Men blir nog bäst som det är.
Felande länken i hela kedjan är nog jag och ingen annan. De är bara bidelar.

Hela mitt liv inkluderande ALLT det innebär är en enda soppa.
HIttar ingen början och därmed kan inget slut byggas heller.
Sticker från stan nu och mobilen kommer vara på men inte användas.
Ring, skriv för allt ni är värda om ni vill något men chansen är liten att jag ger någon respons.

Orkar inte gå runt i denna luddiga vardag längre och för det måste jag reda ut mig själv först vilket kommer ta sin tid..
Fly från Kiruna med flytt och grejer kommer inte få mig att må bättre.
Snarare tvärtom.

Skogen sägs göra nytta för kropp och själ.
Så hoppas jag får en rätsida på allt nu, för hem kommer jag inte innan dess.
Tyst blir det här också som en liten notis.
Dem sömnlösa nätterna med ångest, förvirring och tårar ska få sitt slut.
Dax att gå vidare och lämna gammalt skit bakom.
Kommer bli en del uppoffringar men det är något jag kommer få acceptera.
Bara le och se glad ut. Man vet aldrig vad framtiden bär med sig..

Och som alltid folk har en tendens att göra.. tar dem åt sig när dem läser bloggar hit och dit.
Kan inte stoppa er så gör det för guds skull om ni känner att det är vettigt. men kom inte till mig sen.

Sista gången jag någonsin kommer skriva massa tankar om allt detta ståhej.
Det har ni mitt namn på.
Nu är det slut. Jag kan förlåta men inte glömma.
Hädanefter stannar saker innanför mitt huvud.
Vill inte ha fler missförstånd.

-.
Vill man inte veta ska man inte fråga.
Frågar man inte ska man inte leta upp det på annat håll heller.
Lär av era misstag...