Torsdag
Operera eller inte operera?
Kommer det vara värt med tanke på riskerna?
Beslutsångest BIGTIME :/
Kommer det vara värt med tanke på riskerna?
Beslutsångest BIGTIME :/
Jag vill minnas
men jag vill inte minnas såhär
men jag vill inte minnas såhär
Onsdag
Ny jacka, extern hårddisk och ny tv.
Förra månadslönen är gone and away.
Bilen får som vanligt vänta.
Pank kommer jag också vara innan sommaren är slut.
Men jag tänker inte klaga.
Jag tar mig fortfarande igenom livet efter mitt nyårslöfte och än så länge har det tagit mig igenom några av alla dessa dagars enorma sorg, saknad, skuldkänslor med mera.
Jag orkar inte planera framtiden längre. För är det något jag fått uppenbara mitt framför mina ögon är det hur ens liv kan vända på en femöring.
Njut av livet och visa dina vänner,familj hur mycket du bryr dig om dem. Framtiden kommer ändå med tiden och som jag alltid säger och tycker..
Ödet är bestämt från den dagen vi föds. Varför då stressa med att hinna fram till den?
Förra månadslönen är gone and away.
Bilen får som vanligt vänta.
Pank kommer jag också vara innan sommaren är slut.
Men jag tänker inte klaga.
Jag tar mig fortfarande igenom livet efter mitt nyårslöfte och än så länge har det tagit mig igenom några av alla dessa dagars enorma sorg, saknad, skuldkänslor med mera.
Jag orkar inte planera framtiden längre. För är det något jag fått uppenbara mitt framför mina ögon är det hur ens liv kan vända på en femöring.
Njut av livet och visa dina vänner,familj hur mycket du bryr dig om dem. Framtiden kommer ändå med tiden och som jag alltid säger och tycker..
Ödet är bestämt från den dagen vi föds. Varför då stressa med att hinna fram till den?
Allt har sin tid..
Måndag
Vaknade med en lätt känsla i kroppen.
Hjärnan var helt inställd på att allt var sant.
Men sen så slog verkligheten en igen.. som den alltid gör.
Du hade inte kommit tillbaka. Och alla var inte upp över öronen överlyckliga att mardrömmen var över.
För det finns inget att vara upp över öronen glad åt.
Du är fortfarande lika långt borta.. idag som igår och många dagar tillbaka.
Hjärnan var helt inställd på att allt var sant.
Men sen så slog verkligheten en igen.. som den alltid gör.
Du hade inte kommit tillbaka. Och alla var inte upp över öronen överlyckliga att mardrömmen var över.
För det finns inget att vara upp över öronen glad åt.
Du är fortfarande lika långt borta.. idag som igår och många dagar tillbaka.
Sovgott Simon
<3
<3
Lördag
Inte fått ett skit gjort idag.
Klev upp innan elva och bara suttit framför dumburkarna resten av dagen.
Hunnit vara och handla med mamma och vart förbi polisstationen iofs. Det är väl det enda som gjorts ur "vettig" synvinkel och då ska jag inte sticka under stolen med att mamma fick släpa mig till bilen typ.
Stan är så ruskigt tom ihelg att det finns inte.
Alla är i byn, gränsen eller ligger hemma sjuka med halsflluss och grejer.
Det är inte shysst. Låt det bli söndag så "ordningen" blir återställd tack..
Nyligen sett filmen P.S I love you.
Och thja, vad ska man säga. Grinade mig igenom den precis som alla andra gjort.
Vilken film..
Fick mig att tänka på lite saker och det är verkligen dax att ringa samtal nu i början av veckan.
Oron börjar faktiskt krypa sig på lite även om jag vet att det bara är nonsens egentligen.
Det var väl allt för denna gång.
Nu kila och sova.
Godnatt allihopa
/ J
Klev upp innan elva och bara suttit framför dumburkarna resten av dagen.
Hunnit vara och handla med mamma och vart förbi polisstationen iofs. Det är väl det enda som gjorts ur "vettig" synvinkel och då ska jag inte sticka under stolen med att mamma fick släpa mig till bilen typ.
Stan är så ruskigt tom ihelg att det finns inte.
Alla är i byn, gränsen eller ligger hemma sjuka med halsflluss och grejer.
Det är inte shysst. Låt det bli söndag så "ordningen" blir återställd tack..
Nyligen sett filmen P.S I love you.
Och thja, vad ska man säga. Grinade mig igenom den precis som alla andra gjort.
Vilken film..
Fick mig att tänka på lite saker och det är verkligen dax att ringa samtal nu i början av veckan.
Oron börjar faktiskt krypa sig på lite även om jag vet att det bara är nonsens egentligen.
Det var väl allt för denna gång.
Nu kila och sova.
Godnatt allihopa
/ J
Torsdag
Sitter hos Towe och umgås.
Louisen är här också här. Hon är minsan på besök i Kiruna igen.
Lycka att se henne igen alltså.
Imorgon är sista dagen med jobb för denna vecka.
Stugan ihelg sket sig pga av kylan.
Inte okey :/
Nåväl, har inte mer på hjärtat.
Dagarna kommer och dem går.
Men den där vita kombi passaten som vart bakom mig i trafiklysena vid Statoil varje morgon påväg till jobbet den här veckan. Den förbryllar mig.
Är det sånt som kallas små tecken att du är med oss i vardagen?
Tre veckor inatt och det går fortfarande inte en dag utan att alla tankar kommer.
Hoppas för allt i världen att du har det bra där du är nu..
Men om du kan, försök komma hem igen. Snälla.
Nae, nu kanske vara social.
/ J
Louisen är här också här. Hon är minsan på besök i Kiruna igen.
Lycka att se henne igen alltså.
Imorgon är sista dagen med jobb för denna vecka.
Stugan ihelg sket sig pga av kylan.
Inte okey :/
Nåväl, har inte mer på hjärtat.
Dagarna kommer och dem går.
Men den där vita kombi passaten som vart bakom mig i trafiklysena vid Statoil varje morgon påväg till jobbet den här veckan. Den förbryllar mig.
Är det sånt som kallas små tecken att du är med oss i vardagen?
Tre veckor inatt och det går fortfarande inte en dag utan att alla tankar kommer.
Hoppas för allt i världen att du har det bra där du är nu..
Men om du kan, försök komma hem igen. Snälla.
Nae, nu kanske vara social.
/ J
Tisdag
Hur kan man visa alla sina vänner hur mycket man bryr sig om dem egentligen?
Ros, nalle, ringa och tacka för att ni finns.. HOW?!
Man kan inte ha för många kompisar. Aldrig!
Men just nu känns det som att jag har det, då jag inte hinner ens umgås/höra av mig till hälften av er alla.
Jag vill och tänker hela tiden på alla. Ångesten kryper nära kroppen varje kväll över att ännu en dag hunnit gå och man inte har umgåtts eller hörts vid.
Känns som att jag lever för att jobba. Allt ställs in efter det. Och ändå jobbar jag inte många timmar.
Är nog verkligen inte arbetsmänniska i grund och botten när det kommer till att hinna leva också.
Hittar som inte mitt mellanläge. När jag har jobb framför mig går det prio ett hela tiden för att orka med och inte få panikångest över alla dagar som är kvar.
Och när man är ledig. Ja då orkar man sig knappt ur sängen och annars inte göra mer än nödvändigt.
Ska snart dra igång med gymmandet igen bara halsen slutar fula plus att jag kommer ha x antal dagar att ta hand om en häst också här framöver.
HUR ska jag hinna med er då när jobbet också är på schemat?
Varje helg man är ledig kommer man försöka rymma till stugan också. Klarar inte av att vara i stan.
Vill inte ha en dag till som i Söndags.
Vill någon haka på så RING!
För blir väl inte direkt bättre att sitta i stugan helt själv antar jag. Då är det som pest eller kolera.
Och nu vet jag inte vart jag är påväg längre.
Ville mest påpeka att dygnets alla timmar inte räcker till för att visa alla mina nära och kära hur mycket jag bryr mig om dem.
Man kan ju hoppas dem flesta läser men det vet jag att ni inte gör. Så något sätt måste jag få fram allt till er.
Mamma, pappa, mommo, moffa och hela konkarongen. Fetångest.
Hoff, måste verkligen ta tag i mitt liv nu. Och inte på sätt som börja träna osv.
Jag måste verkligen börja spendera mer tid med dem jag älskar.
Hälsan och välmåendet kommer nog bara på köpet.
Finns ingen ro i kroppen kommer jag aldrig finna ro till vardags.
Nu är klockan tio och jag orkar inte vara vaken längre.
Hoppas ni som läser haft en bra dag iaf. Och orkat bläddra er igenom till denna mening.
När kommer dagen man slipper tänka på vad klockan är, vilken dag det är och vad som kommer närmsta dagarna.
När får man börja leva?
Godnatt!
/ J
Ros, nalle, ringa och tacka för att ni finns.. HOW?!
Man kan inte ha för många kompisar. Aldrig!
Men just nu känns det som att jag har det, då jag inte hinner ens umgås/höra av mig till hälften av er alla.
Jag vill och tänker hela tiden på alla. Ångesten kryper nära kroppen varje kväll över att ännu en dag hunnit gå och man inte har umgåtts eller hörts vid.
Känns som att jag lever för att jobba. Allt ställs in efter det. Och ändå jobbar jag inte många timmar.
Är nog verkligen inte arbetsmänniska i grund och botten när det kommer till att hinna leva också.
Hittar som inte mitt mellanläge. När jag har jobb framför mig går det prio ett hela tiden för att orka med och inte få panikångest över alla dagar som är kvar.
Och när man är ledig. Ja då orkar man sig knappt ur sängen och annars inte göra mer än nödvändigt.
Ska snart dra igång med gymmandet igen bara halsen slutar fula plus att jag kommer ha x antal dagar att ta hand om en häst också här framöver.
HUR ska jag hinna med er då när jobbet också är på schemat?
Varje helg man är ledig kommer man försöka rymma till stugan också. Klarar inte av att vara i stan.
Vill inte ha en dag till som i Söndags.
Vill någon haka på så RING!
För blir väl inte direkt bättre att sitta i stugan helt själv antar jag. Då är det som pest eller kolera.
Och nu vet jag inte vart jag är påväg längre.
Ville mest påpeka att dygnets alla timmar inte räcker till för att visa alla mina nära och kära hur mycket jag bryr mig om dem.
Man kan ju hoppas dem flesta läser men det vet jag att ni inte gör. Så något sätt måste jag få fram allt till er.
Mamma, pappa, mommo, moffa och hela konkarongen. Fetångest.
Hoff, måste verkligen ta tag i mitt liv nu. Och inte på sätt som börja träna osv.
Jag måste verkligen börja spendera mer tid med dem jag älskar.
Hälsan och välmåendet kommer nog bara på köpet.
Finns ingen ro i kroppen kommer jag aldrig finna ro till vardags.
Nu är klockan tio och jag orkar inte vara vaken längre.
Hoppas ni som läser haft en bra dag iaf. Och orkat bläddra er igenom till denna mening.
När kommer dagen man slipper tänka på vad klockan är, vilken dag det är och vad som kommer närmsta dagarna.
När får man börja leva?
Godnatt!
/ J
Allt fint.. Det är förbjudet.
Och ändå jag kan inte förmå mig att sluta önska du vore här
Och ändå jag kan inte förmå mig att sluta önska du vore här
Måndag
Det är synd att jag ska gå skola, lumpen eller bara allmänt är ensamstående singel med förhoppningsvis i framtiden ett heltidsjobb.
You see, för då kan man inte som ensamstående mamma köpa hund.
Och hund är precis vad jag behöver just nu för att kunna rulla på min vardag framåt.
Säger då det. Blir det inge skola eller lumpen blir det definitivt en hund snarast möjliga.
Står inte ut med den här eviga ensamheten längre.
Jag behöver en axel att gråta ut mot..
You see, för då kan man inte som ensamstående mamma köpa hund.
Och hund är precis vad jag behöver just nu för att kunna rulla på min vardag framåt.
Säger då det. Blir det inge skola eller lumpen blir det definitivt en hund snarast möjliga.
Står inte ut med den här eviga ensamheten längre.
Jag behöver en axel att gråta ut mot..
Torsdag
Det hade varit så mycket enklare.
Vad är det som alltid är/blir fel?
Vad är det som alltid är/blir fel?
Tisdag
-.-
Klockan är nästan åtta men inget sms från dig har kommit.
Ett om att "Nu är det fest" , eller ett typiskt dig sms.
Det är trots allt onsdag..
Men det är tyst. Lika tyst som det varit i två veckor.
Det börjar blir riktigt tomt nu Simon.
Det går inte en dag utan att natten mot 29;e spelas upp om och om igen framför mina ögon.
Det går fortfarande inte att förstå, jag vill inte förstå.
Jag hoppas verkligen du har det bra vart du än är nu.
Och att du kikar till oss här nere lite då och då.
Du är och förblir älskad och saknad Simon.
Sovgott vännen..
Måndag
Hej Jenny
Vi bekräftar att din ansökan för befattning "Söker medarbetare till brottsbekämpningen,Tv4-2009-17,Malmö/Helsingborg och Tv4-2009-16, Stockholm" har mottagits.
Vi kommer ta närmare kontakt med dig ifall du skulle bli aktuell för befattningen.
Med vänliga hälsningar
Tullverket
/ J
Vi bekräftar att din ansökan för befattning "Söker medarbetare till brottsbekämpningen,Tv4-2009-17,Malmö/Helsingborg och Tv4-2009-16, Stockholm" har mottagits.
Vi kommer ta närmare kontakt med dig ifall du skulle bli aktuell för befattningen.
Med vänliga hälsningar
Tullverket
Hoppas kan man
/ J
Måndag
Jag har inte direkt bloggadressen utlämnat överallt så vem som helst hittar den.
Och med åren har man haft sina regelbundna läsarn.
Nu såhär när man kollar tillbaka några dagar visar det sig att tydligen halva världen visste om att man hade en blogg.
Och hur alla hittade hit.. det förundrar mig än.
Men när det väl gäller att kanske lyckas hitta nå smaskigt skvaller, Ja då jävlar hitta varenda kotte hit.
Nog är det allt bra märkligt..
Fredag
Åker snart upp mot Björkis.
Blir nyktert då man kör bil så alkopåsen får stanna hemma.
Nyktert eller full spelar mig ingen roll.
Behöver bara komma bland folk. Umgänge och värme från underbara vänner.
Det är det enda som räknas..
/ J
Blir nyktert då man kör bil så alkopåsen får stanna hemma.
Nyktert eller full spelar mig ingen roll.
Behöver bara komma bland folk. Umgänge och värme från underbara vänner.
Det är det enda som räknas..
/ J
Det är tomt
Torsdag
Det är nog dax att börja göra en to do list igen.
Alla vardagliga saker har som blivit åsidosatt senaste dagarna men börjar nu det bli ett måste att ta tag i igen.
Det är tomt och det är konstigt. Lika ofattbart nu som då.
Men livet rullar på oavsett man vill det eller inte. Det är att förstå och insé det som är och blir det svåra att göra.
Imorgon drar Björkispremiären igång och Kiruna kommer bli en mycket tom stad över helgen.
Kanske lika att sysselsätta sig med allt som man har att göra.
Skingra tankarna litegrann, och på lördag sen kommer systeryster hem och Eivind tillsammans med deras nya familjemedlem. En vandrande limpa i miniformat.
Kommer inte sakerna man har att göra lyckas skingra tankarna, lär nog lilla pyret som garanterat kommer hänga i hälsenan på en göra det.
Blir försenad minijulafton på söndag också med helatjocka släkten plus gratta syrran i efterskott.
Ta tag i det där att umgås med mina vänner ska jag också försöka ta mig tid till.
Känner mig så hemsk då ni blivit åsidosatt på senaste tiden.
Men ni ska veta jag tänkt på er varje dag och saknar er till tusen.
Nu är det dax att värma vatten och sätta i min värmepåse, krypa ner under täcket och hoppas morgondagen har tagit en från alla dessa dagars hemska mardröm.
/ J
Alla vardagliga saker har som blivit åsidosatt senaste dagarna men börjar nu det bli ett måste att ta tag i igen.
Det är tomt och det är konstigt. Lika ofattbart nu som då.
Men livet rullar på oavsett man vill det eller inte. Det är att förstå och insé det som är och blir det svåra att göra.
Imorgon drar Björkispremiären igång och Kiruna kommer bli en mycket tom stad över helgen.
Kanske lika att sysselsätta sig med allt som man har att göra.
Skingra tankarna litegrann, och på lördag sen kommer systeryster hem och Eivind tillsammans med deras nya familjemedlem. En vandrande limpa i miniformat.
Kommer inte sakerna man har att göra lyckas skingra tankarna, lär nog lilla pyret som garanterat kommer hänga i hälsenan på en göra det.
Blir försenad minijulafton på söndag också med hela
Ta tag i det där att umgås med mina vänner ska jag också försöka ta mig tid till.
Känner mig så hemsk då ni blivit åsidosatt på senaste tiden.
Men ni ska veta jag tänkt på er varje dag och saknar er till tusen.
Nu är det dax att värma vatten och sätta i min värmepåse, krypa ner under täcket och hoppas morgondagen har tagit en från alla dessa dagars hemska mardröm.
/ J
. . .
Jag har tänkt att skriva här så många gånger nu.
Men varje gång raderar jag första meningen och stänger ner.
Jag orkar inte..
Hur ska man någonsin kunna få ner all sorg och saknad, smärta och kärlek
man upplevt dem senaste 7 dagarna i ord och meningar?
Det må hända att jag inte hann känna Simon särskilt länge.. men tillräckligt för att bil berörd av hans underbara personlighet.
Han var grabben med glimten i ögat. Alltid nära till skratt och med ett leénde så stort.
Ett hjärta stort nog för oss alla och med kärlek till det dubbla.
Att veta man aldrig kommer se det där leéndet och höra skrattet en gång till går inte att insé.
Aldrig mer få ett sms där det står "Nu var det fest" eller liknande på en knasig dag i veckan så man fick oja sig.
Det känns..
Med tanke på det mångdubbla besökantalet jag har just nu på bloggen antar jag att folk väntar på att jag kommer skriva något. Men jag kan säga såhär.
Jag tänker och kommer aldrig skriva ner här vad jag och två av mina vänner fick uppleva för en vecka sen.
Vi förlorade alla en vän, nära vän, kusin, bror, son.. you name it för en vecka sen. DET är något jag hoppas aldrig någon behöver uppleva, någonsin!
Kommer inte heller fälla en enda kommentar om gärningsmannen och allt annat som rör ikring.
Vet inte vad man ska tro eller tycka längre så skriva en massa saker gör inget bättre.
Tiden får och kommer utvisa en rätsida på allt det här.
/ J