Vi blev tidigare idag visade ett bildspel av Lekander som hon knåpat ihop.

Vinterns alla bilder från fältveckorna, sommarens alla bilder från högvakterna. Och allt annat där emellan i en salig blandning.

Minnen och stunder man helt glömt bort dök upp igen och vet ni vad.

Hur mycket man än hatar sig själv då och då över att man valde frivilligt att tvingas bo och leva tillsammans med 50 andra nötter, så kommer jag alltid älska att jag faktiskt ändå gjorde det.

Stod ut med pissdagarna och inväntade en ny och förhoppningsvis en bättre dag därpå. 312 gånger om.

Tillsammans med 50 andra nötter har man utvecklats som person och lärt sig sådant man aldrig annars skulle utsätta sig för. Kommer alltid vara tacksam över min härliga pluton och icket att glömma befälen.

Ni är dem som är orsaken till att man fortfarande sitter här,så nära inpå slutet.

Pinnarna har övergått till timmar och ångesten, paniken you name it ligger som en sten i magen.

Jag trodde det skulle vara en dag man såg fram emot och passade på att njuta av. Typ som studenten.

Där tårar är av glädje och lycka. Imorgon kommer tårar sprutas och nog inte av den anledningen.

Jag kommer.. nä fel av mig. Jag saknar redan allt som har med det här att göra. T om dem värsta och tyngsta tiderna man gått igenom. Allt verkligen allt saknas. DOCK inte en sak iofs.

Pannkakorna.. dem jävlarna kommer jag inte kunna äta en bit av på måååånga år. Fyyy!

Men annars. Hade jag fått chansen att do it all over again i annat förband hade jag nog inte tvekat en sekund faktiskt.

Men nu nog dillat om allt massa skit.

Sakerna är inlämnade och 3:e pluton är nu officiellt avrustade. Så äre!

Imorgon kl 14.00 lämnar drilltroppen av för sista gången som helpluton på kaserngårn.

Vi ska inte deppa, utan peppa!

INGA PINNAR, BARA TIMMAR! MUCK MUCK MUCK!!

/J