All snällhet och godhet som ges av er underbara människor,
har aldrig i mitt liv gjort så ont.
Jag känner sån skuld för det som hänt och för var dag som går blir det bara värre.
Få tröst utav er när det blev som ihelg exempelvis är så fel, så fel.
Ångesten släpper inte i första taget.

Jag förtjänar inte all godhet och kärlek ni ger.
"Hade inte jag, hade någon annan"
Orden ekar och jag inser väl själv att det nog säkert skulle vart så.
Men man kan inte sitta och tänka.. "tänk om"
Verkligheten förblir verklig..

Förlåt