Nu är det bestämt och klart. Kosta va de kosta vill.
Men nu ska jag tillbaka till gymmet.
Imorgon är det första jag gör att fara till gymmet och köpa mig det där kortet som jag saknat så.

Kan jag inte få ett bättre liv tankemässigt ska jag iaf lyckas få en snyggare kropp utseendemässigt.
Och kanske även försöka uppnå såpass bra fysik för lumpen och polisintagning.. som jag faktiskt inget hellre vill.
Ska erkänna att jag ibland har jag tänkt om i banorna och faktiskt kunnat stanna hemma i Kiruna bara pga av en sak.
DET gott folk kommer jag dock aldrig göra om. Aldrig!
Hade nog aldrig kunnat förlåta mig själv för det valet om jag skulle komma att sitta i den sitsen om allt sen skulle skita sig.
Allt har sin tid.. jovisst.
Och nu återstår att ta sig igenom säsongen, sen mönstringen och därefter upplägget av min framtid.

Jag vet vad jag behöver och verkligen vill ha i mitt liv för att må riktigt bra.
Att så många andra omkring hittar det gör mig bara glad men sticka under stolen med att jag är gräsligt avundsjuk tänker jag inte göra.
Men hitta den så länge jag bor i Kiruna kommer jag inte och ibland känns det som att man aldrig kommer.
Oavsett boendeplats.
Orkar bara inte gå på nit efter nit som trycker mig så till botten att jag aldrig tror det skulle finnas en utväg.
Jag har sårat mig själv to many times now.
Vart fan försvann min stabila mur som en gång fanns?
Vart försvann mina regler och principer som jag höll stenhårt på?


Vart försvann.. jag?




31 december 08 gav jag mig själv ett löfte inför 09.
Ett man kan hoppas håller sig livet ut men med dagens samhälle skulle det aldrig funka.
Och än mindre ju äldre man blir.. mer ansvar blaha blaha. Ni fattar.

Innan jag når bristningsgränsen tänker jag hålla stenhårt på det där.
Om man så får uppoffra ibland.
Det kan trots allt vara värt det.

/J