Finns ingenting att skriva eller säga.
Hoppas bara morgondagen för mer sig något bättre än denna helvetesveckan gjort och även resan.
Saknar hem till mina älskade vänner så jävla mycket samtidigt som det skär i hjärtat av att lämna Linn igen.
Då man inte vet när man trillar ner hit igen nästa gång känns det mer än sist.
Hon har varit mitt ljus i mörkret dessa dagar å t om fått mig att rida och även hoppa igen som man inte gjort på år och månader.
Önskar man kunde packa ner henne och smuggla med henne till Kiruna.
Meen, sånt är omöjligt jag vet.

Sammanfattar man veckan som gått har jag åkt på 1500 kr i böter, blivit bestulna på nya skor värda 800 kr, ev en t-shirt också om inte en viss person lånat den, och så mycket mycket mer som jag aldrig dock  tänker skriva om här.
Jag har haft bättre dagar i mitt liv

Besviken är ordet och inget mer behövs faktiskt inte sägas.
Kan ibland förbanna den godtrogne sidan av mig som jag har till alla människor.
För börjar bara mer och mer se dem riktiga sidorna av folk man inte trodde fanns, vilket gör att jag sakta men säkert har taggarna utåt direkt när det gäller hädanefter att träffa nya människor.
Absolut inte roligt någonstans men är de det som krävs för att slippa bli backstabbed så får det så bli.
Men tur nog ser man nu i slutändan  iaf vilka som är ens riktiga vänner.
Och det säger jag då bara..
Ni är guld värda!

Mitt livs värsta resa är snart över
och jag kan inte säga mer än att det är förbannat skönt

Tomma ord?
Ja det är de då bevisat att de var