Jag vet hur det kommer sluta och jag vet inte om jag kommer klara av det.
Allt går emot en nu som vanligt och småsaker gör mig så förbannad att jag inte vet vad.

Det är ingenting förhastat men ändå har jag sån fet klump i magen som säger mig att det är så fel så fel.
Vågar man chansa eller fega ur totalt nu?
Spelar inte mig någon särskilld roll längre faktiskt.
Vill bara få bort klumpen i magen.

Ang mina skor är det lika stort frågetecken.
Är nästan säker på vem/vilka som tog dem, men inte varför.
Vissa betédde sig inte direkt som jag klarar av personligen att vara i samma rum som.
Sen att den/dem visar vad dem går för gjorde bara saken glasklar.
Samtidigt som jag inte kunnat sova ett skit inatt pga av dels dethär och enbart drömt mardrömmar när jag väl sovit så är jag ruskigt glad åt att jag stannade kvar hemma och inte hann gå iväg.
Var nog nyttigt att vi äntligen träffades även om jag inte tänker sticka under stolen med att det var spänd stämning.


Nåja.. Sammanfattar jag det hela håller jag på att spy av beslutsångest och panik.
Skulle verkligen behöva gå till spåtanten hemma i stan och kanske få rätasida på mina misstankar och oros objekt.

Tack och adjö!