Homecoming

Planet landar. Man ser snö, känner kylan och träffar mamma och pappa.
Allt brister och Jenny blir 10 år igen.
Tårarna tröck på redan på vägen in från flyget och jag vet inte varför längre.
Huvudet är tomt, kroppen är tom.
Men ändå fortsätter tårarna rinna.

och imorgon blir det operation..
Upp om några timmar för att bli skjutsad till Gällivare och sen bli lämnad ensam.
Vet inte om jag får ha igång mobilen eller datorn.
Vet fan ingenting.

Vill inte vara vuxen.
Vill inte kunna ta ansvar för mig själv.
Vill inte bli lämnad ensam på obehagliga ställen.




Jag vill inte längre vara rädd


  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback