Människor gottar sig andras missär och problem här i livet.
Det är tydligt det.
Iallfall om man tyder statistiken här på bloggen.
Dagen efter operationen när jag bara börjat klaga över smärtan för halsen och inte massa annat skit som gjort mig nere tidigare (and still do) har cirkus 10 pers försvunnit stadigt här i 4-5 senaste dagarna.
Sammanträffande eller vad?
Roande om inte annat..
Jag som alltid trott mitt tidigare gnäll inte uppskattades av någon. Men där hade man tydligen fel xD


Ska göra mig ett försök till att somna nu här snart utan att ta min sista tablett för dagen..
Lär inte sluta bra någonstans men som det vart under dagen har tablettjäveln ändå inte gjort varken mer eller mindre så.
Imorgon rings det till läkaren och blir det inte bättring snart så jag kan få i mig mer än några skedar fil om dagen och ynka skvättar vatten lär det snart sluta med inläggning och dropp.
Utan mat/näring läker man aldrig så..

Nä, hjälper inte det här i slutändan kommer det vara en av dem fetaste saker jag lär ångra i livet att jag gjort.
Aldrig aldrig en gång till. Det menar jag usch.

Aldrig varit ett sånt nervvrak som dessa dagar någonsin tidigare.
Sitter och småfunderar på vilken ragata jag kommer bli när jag i framtiden nångång blir gravid.
Huva :S Börjar jag känna min kropp nu bättre på äldre dagar känns det som att de lätt kommer kunna ta hus i helvete över en brödsmula på fel plats typ. haha
Och nu menar jag inte skrik och ståhej utbrott utan tårattacker.
Svag för mkt tryck känslomässigt utan att bli så uppjagad att jag grinar ist för att slå sönder något som jag egentligen vill..

Ah nä, nu spårade de.
Det där är först en tid om mycket mycket länge.
Nu var det halsen som var problemet jo.

Godnatt!