Orolig natt med surrandes/bitandes mygg konstant. Men någon timma skrapade man iaf ihop.
Hemfärd mot stan vid två tiden. Från Svappis fick man skjuts med mamma och pappas bekanta som för övrigt är gudomligt snälla på alla sätt och vis och har den största schäfern jag någonsin sett.

Fort var man hemma och börja livet igen gick om inte än snabbare.
For och handlade till fiket för att efter det umgås med Nathalie och Johan.
Med mat i magen på avbetalning gick vi till dem igen och såg film. Johan gav upp rätt tidigt och försvann för att lämna mig och Nathalie åt filmens öde.
Kinesisk skräckis med thailändare som huvudroller var vad vi såg. Något namn uppfattade jag aldrig men nog var det en skräckis iaf... stundvis.
En gång kom en POFF scen där både jag och Nathalie lättade från soffan men annars kan jag nog påstå att Nattis var den mest rädde av oss både. hehe

Nu sitter man här hemma i sin ensamhet och funderar på det ena och det tredje.
Kommer man våga sova ensam inatt, varför i hela världen tog man på sig 12 h jobb mån och onsdag? och diverse andra saker.
Vet svaren på dem flesta funderingar men likförbannat tänker jag ändå.
Tidig kväll blir det iaf. Som resterande vecka :/
Men i 5 dagar till får pengar gå före sömn. Behöver vart enda öre.
Kroppen skriker dock efter att åka tillbaks till stugan. Jag verkligen trivs där.
Nästan hela familjen samlad på ett och samma ställe, mygg i massor och bara ett otroligt lugn.
Man kan inte göra mycket annat än må bra där.
Och nu kommer man inte se/träffa mamma, pappa och hunden på över 7 veckor.
Ska erkänna det är en udda känsla.