Dagar som dessa.. det är då man ska ta väskan och alla träningskläder för att sparka sig själv upp till gymmet när orken för att göra det inte finns.
Illa att det inte lär ske. Har ingen ork att springa bara för att.. Ibland kommer känslan av att bara äta.. Äta allt jag någonsin bara vill och aldrig bry mig. Dör man i fetma så gör man.
Varför ska man känna alla dessa jävla krav på sig själv och få ångest VARJE jävla gång man ätit något.
Äter dåligt och bra i korta perioder. Men ångesten kommer jämt.
Hade det inte varit för att man är sånt matvrak hade jag inte varit något annat än skinn och ben i dagsläget.
Vill sluta känna och må såhär. Jag är inte den första och definitivt inte den sista. Jag är bara en av tusentals.
Hur fan kunde allt få gå såhär långt ? Varför ser idealet ut som det gör ?
Man mår ändå bäst när man är "normal" enligt mig.
Jävla cp värld man lever i och värre bli det bara för var dag.
Man får hoppas på att nästa generation människor är lite smartare än såhär.


Jag vill men det blir nog ingen bal ändå. Vill inte be mor och far om ännu mer pengar. Studenten kostar nog mycket.
Blir nog bäst så. Man kan inte få allt här i världen.
Får väl vänta tills man någongång kanske i ens liv gifter sig. Då får man väl vara fin för en dag.
Nu känns det bara jobbigt. Viljan ger upp för att orka planera och skit..
Det får vara..

Faller platt som en pannkaka. Idag känns allt bara ruttet.
En klagodag och jag ursäktar mig. Imorgon är en ny dag och nya tag förhoppningsvis !