Orden ekar fortfarande i huvudet. "Du kan bättre!"
Alla har vi säkert någongång insett att man gör en sak på ett sätt men kan egentligen göra det 1000 gånger bättre.
Ungefär så var det idag.
Satt där och skumpade runt som jordens nybörjare. Lät han göra vad han ville och sket i vilket egentligen. Gav upp självförtroendet på att jag visst kunde redan dem första minutrarna tror jag.
Han är svår ja. Men inte så svår. Annika sa otaliga gånger att jag kunde bättre än sådär. Jag vet det också, innerst inne. Jag kunde bara inte förmå mig själv att lyckas göra det..
Jag har tappat allt och jag menar verkligen ALLT!
Jag är så jävla besviken på mig själv. Hur kunde jag göra såhär ?!
Den enda sak jag verkligen har varit bra på under mitt annars rätt misslyckade liv har jag sumpat.
Kraffsat ihop och spolat ner liksom. Just nu i denna minut så verkligen hatar jag mig själv.
Viljan att fortsätta har alltid funnits men orken dess värre inte. Hade jag vetat att det skulle bli såhär skulle jag kämpat vidare tills orken kom..
Det är aldrig försent för en ny förändring men jag just nu känns det bara hopplöst.
11 år har jag lagt ner min själ i det där. 11 år jag inte ångrar en minut av.
Det enda jag får ångra just nu är mitt hittills största misstag jag gjort.

Att man inte bara tänkte en 20:e gång innan jag tog beslutet. Då kanske jag inte hade sumpat min kunskap så kopiöst.
Ja tänk om..

Jag vill komma tillbaka.. Bara vara, göra vanliga sysslor och spendera mer tid bland dessa underbara varelser.
Dem har alltid varit en stor del av mitt liv och hur mycket jag än hade försökt så kan jag inte förneka att jag saknar dem.
Jag saknar allt !!
Det var mitt liv.. min livsstil.
Jag har sumpat något jag aldrig kommer få igen.. Hur kunde jag vara så dum?!