Att jag inte kan hantera känslor borde inte gå ut över andra men verkar just göra det ändå.
Guld till mig i svinhetsbeteende.
Jävligt lyckat alltså. Like always.. :/


...
Jobbet sket sig också. Tankar om att få flytta blev väl fetinställt från denna stund också.
Inte direkt arbetsbrist i den stan inom det yrket verkar de som så.
Får se hur man kommer överleva här hemma.
Komma från 20 grader värme till 7 ynka plusgrader som kyler mer än minusgrader nu.
Frost på morgnarna ute och gula träd.
Inte direkt en rolig syn att komma hem till. Snart faller snön medans träden fortfarande är gröna där hos er.
Går inte att förklara hur mycket man saknar söder när man fått smaka en del av det goda.
Här är enbart vännerna som står för solljusoch värme. No more.
Stan har inget att erbjuda mig längre..

Jag saknar något jag kommer sakna än mer inom snar framtid.

Från värme till kyla
Från nyktert till onyktert
Från osocialt till socialt

Vet inte om några mil hit eller dit spelar någon roll och så men 
vill ni krama mig välkommen så ses vi på Ferrums dansgolv ikväll!

I'm home!

Hur jag än försöker att inte tycka såhär blir det samma visa varje gång
Vill inte ha det såhär mer.
Tårarna gör för ont.

Varför gör jag såhär mot mig själv var eviga dag?
Psykisk misshandel mot mig själv var eviga dag.
Till vilken jävla nytta kan man ju fråga sig.
NU är det iallafall slut. 
Inte en gång till. Klarar inte av det!


 

Jag mår illa. Så ruskigt illa.
.. och det är bara början.

Det som inte dödar det härdar?

Man.. äsch!
Lika och skita i det. Var på bra humör men det sket sig rätt jävla fort. Tack för den!
Tänker inte skriva nu då det bara kommer bli en massa klagoskit istället.
Imorgon är det en ny dag som jag hoppas blir lika rolig som denna men med bättre avslut dock.
Små skitsaker kan verkligen förstöra en hel dags lycka..
Åååh!



........

Har iaf sett mina första friserhästar idag tack vara Linn och även fått åka tvåspann bakom hingsten och en annan tjusig friser. Extremt roligt samtidigt som man hann skriva sitt testamente  minst en gång under turen.
Fyfan, under dem sekundrarna var man inte kaxig vill jag lova.
Fan tungt like hell att boka biljetter hem till nr 2 och särskillt nr 1 sen senare.
Som Linn sa idag; det kändes som vi känt varann länge och inte som i själva verket mindre än 24 h. (Då sett)
Lyckats 2 gånger tidigare träffa människor man bara klickar sådär automatiskt med på en gång och nu sker det en 3:e gång.
Inge vidare att måsta åka härifrån då..

Meeeeen jag kanske trivs i Kiruna sen när man kommer hem igen om 2 veckor?
Frågan är ju då lite smått såhär bara varför jag inte ens saknar att få komma hem isf.
Det kanske är dax att lämna boet även om man inte kan få allt i ett då som man gärna hade haft chans till i stan.
Who knows, who knows.
Tankarna mina är fler än jag skulle kunna skriva ner just nu iaf.
Tror jag stänger av och börjar tänka igen när jag har slut på beslut som måste tas.

För åt helvete med livet.
För invecklat och komplicerat , att det hade varit skönt med en paus från det då och då.
Och nej för er som undrar. Bara för att jag inte gjort ett skit i 1 månad nu har jag inte direkt slappnat av något.
Snarare tvärtom! Tankarna har bara blivit värre när man inte vet hur det ska bli något och pengarna bara rinner bort utan att komma tillbaka.
Jenny har panik.. första månaden på minst 3 år jag inte har någon inkomst .Har snart överlevt den men det är med näppe.
Klarar inte av en till. Måste ha jobb på en gång när jag kommer hem!

Nu sängen och hoppas på att fingret blir bättre snart. Jävligt irriterande när det ömmar hela tiden utan att jag ens vet vad jag gjort.
Känns som mycket lätt version av stukning. Shkumt är ordet.

Sängen var det ja..
Over & Out

Det där med att ta sig hem igen är svårare än jag trodde.
Så orbydd att jag inte orkade köpa biljett.
Haha börjar nästa tro på det Frida sa med om att jag aldrig kommer komma hem.
Men så roligt ska vi inte ha det. Blir väl imorgon eller onsdag senast jag sticker.
Måste fan till stan igen, även om jag önskat man kunnat spola tillbaka tiden ist alla dessa dagar jag varit här för igår träffade man Linn då i samma veva Anders börjat "umgås" med Fidde så.
Samma ålder hon och jag plus att hon var svinlätt människa att umgås med.
Att man sen då ska träffas timmar innan man egentligen skulle åkt hem är ju bara min normala tur men nu kankse man slipper sitta själv inatt iaf då Anders jobbar om hon ändå inte ska göra något speciellt på kvällen.
Mammaledig som hon är har hon tydligen inte heller gjort mer än bara suttit hemma själv nätterna iända.
Vadå onödigt att man inte träffades tidigare liksom? haha

Nae, ska försöka leta efter något användbart att smörja in nacken med i hopp om att stelheten ska släppa.
Om inte släpper det väl med tiden. Inte värre än så.

Adios :)

Gårdagens natt var väl inte direkt den roligaste.
Pratade en stund med mamma och gick inte en minut utan att minst en tår föll.
Prata om hur uppenbart (för mig) jag kommer sumpa min redan så lilla chans att få gå lumpen nu pga av halsmandlarna, vilotiden efter operation (som jag tamejfan ska göra) av mina halsmandlar så jag någongång kan få tillbaka mina luftrör och kanske kunna få börja träna igen med bra kost som grund och lite annat som gjorde att man sänktes ännu mer.

Så ofta jag kan avsky mina föräldrar pga av småsaker är ingenting jämfört med hur stor lyckan är när man inser hur mycket dem är värd för en och hur mycket man älskar dem.
Vet inte vad jag skulle ta mig till utan dem. Dem har alltid funnits där när man behövt det hur illa man än betett sig.
Vart dem får energin till det ifrån vet jag inte. Är kanske något man förstår sig på först när man står där med barn själv.

Anyway..Allt bara gick upp för en hur mycket mer man kommer vara "sjuk" innan det kanske blir bättre.
Ni kanske bara tycker jag gnäller och gnäller om att jag ska börja träna hit och dit men aldrig gör och buhu för att man missar lumpen osv.
Sure, finns det någon så tyck så. Men ni förstår nog inte riktigt hur mycket och väl jag planerat upp mitt liv dem nästkommande åren utifrån lump & Polishögskolan. För det är något jag velat sen mååånga år tillbaka och tjatat ideligen om.
Så när man inser att ens chanser minskar avsevärt iaf för lumpen nu är jag inte oberörd direkt.
Lumpen och Polishögskolan är mina drömmar.. Drömmar och mål om att bli polis.
Men det känns som att risken för att bli miljonär är större just nu än att lyckas med något av ovanstående.

Nä fan.. måste verkligen sluta klaga.
Livet leker! Skojjade bara ^^

...och vara ironisk, hmrf


Tog mig här på kvällskvisten en liten nattlig promenad som slutade åt lite fel gående innan man hittade rätt place man skulle till. Mörkret gjorde inget bättre heller. Orientera sig i en okänd stad gör man inte lätt i mörker ^^
Men lyckades till slut och även om jag inte var bokstavligen vilse så tar jag tillbaks när jag skrattat åt turister som är vilse i Kiruna för hur lyckas man med det liksom? .. säger hon som kan stan utan och innan.
Värre är det med mina älskade vänner som bott där 18-19 år men fortfarande inte kan hitta överallt, skämmes tamejfan ;)
Nae, men Nässjö är en fin stad. Precis som Ö-vik, Sthlm och andra städer man besökt.
Same shit but different.
Något som denna stad har till fördel för någon Kirunabo som vill ha lite mer hemkänsla är vattentornet som på natten lyser och kan tas som vår vattentank där hemma och med tillhörande mast brevid som lyser exakt likadant som den uppe på LKAB gör där hemma.
Såg detta först idag, men oj vilken värme det gav.

Det är verkligen dem små sakerna som gör det :')

Nä nu ska jag se klart den evighetslånga "filmen".. humor från tv4 sen sova.
Natti Natti!

Herrgud!
En gång så lugna Kiruna där aldrig något händer börjar bara bli mer och mer som alla andra städer.
Man är många mil hemifrån men läser NSD då och då och var och varannan dag står det om misshandel, gängbråk, okänd yxman och nu senast våldtäckt. Vart i hela fridens namn är lilla Kiruna påväg?
Vad har tagit åt vissa människor under dem senaste åren?
Snart kan man inte känna sig lika lugn när man går ensam på natten som man alltid gjort. Ända från barnsben.
Vill då inte veta hur samhället kommer se ut när jag är si sådär 80 bast.
Kommer det vara något man skulle vela leva i? Knappast om det fortsätter såhär :/

Nåja, det allt för påtryckande samhället är inget jag kommer kunna göra något åt.
Däremot kan jag övervinna mina dötimmar här i lägenheten med att diska, torka ut skåp och gud vet allt man kan göra.
Film är också en av sakerna jag missbrukar under kvällarna haha
Och idag. Anders egentliga lediga dag blev inte så ledig som det var tänkt så nu när han kilat för en stund sen orkade jag inte titta film redan nu när solen ändå lyser så blev dammsugning och skurning så gott det gick.
Vet inte om det blev så mycket renare men 2 timmar tog jag död på iaf.
Något som kanske inte lär vara så bra senare, då huvudet kändes som det skulle sprängas sakterliga och jag höll på att få värmeslag av mitt fifflande med det ena och det tredje.
Men 2 timmar gott folk..
Det är bra :P haha hoff jag hade nog kunnat städa mig till döds.
Pedanthet borde klassas som en sjukdom xD

Nu blir det dock att pressa panodil igen med hopp om lättande huvudvärk.
Sen film x antal timmar varav duschning på det och sen sängen.
Ska försöka boka biljett snart för hemfärd till fjollträsk inom någon dag också.
Tar emot en del, men livet är sällan lätt så lika få det fixat antar jag.

-.
Skar till i hjärtat över att se lyckan slås sönder så fort
Borde inte vara så

Gör aj aj i magen nu.. Vrider och har sig en massa.
Frustrerande like hell att inte tåla mjölkprodukter till fullo längre som man en gång i tiden gjorde.
Meeen, finns mer frustrerande saker i livet just nu så..
Störande till max jo.

Angående att åka hem kanske blir utdraget en tid framöver ändå.
Beror på en del saker. Eller ah mest kanske att jag bara inte kan bestämma mig och så.
Men det behöver vi inte säga högt.
Befinner mig just nu i Nässjö och funderar mer på när man sticker härifrån tillbaka till fjollträsk än när man ska därifrån hem.
Känner absolut ingen stress över att komma hem, dem man vill komma hem  till lär finnas där när man kommer hem igen. Om det så skulle vara imorgon eller om ett halvår.
Bortser man från den lilla packning man bara kan ha med sig när man viftar runt som jag gör nu så trivs jag annars som fisken i vattnet av att vara borta.
Fara omkring till dem/det jag tycker om och vill till och inge annat.
Hade man bara kunnat jobba på varje ställe också hade jag lätt levt mitt liv såhär.

Hade jag trivts lite bättre i stockholm hade jag tackat ja till Rebeckas erbjudande att dela lägenhet med henne på VASAGATAN i stockholm utan tvekan.
Vadå centralt liksom. Men blev ett fint nej.
Finns andra städer än Stockholm som brinner för mig att leva i än där.
För ytligt och för.. för mycket helt enkelt.
Är man ingrodd norrlänning så är man, vilket jag inte tycker är synd.
Hellre det än att vara (en av dem enstaka korkade 08er) som faktiskt finns, och som inte ens förstår att Kiruna är en stad lik vilken annan som helst.
Inge illa menat men hur kan man vara så korkad att man inte ens kan förstå att vi har normala vägar som här?
Hallå?! Det är trots allt 2008 vafan.

As usual drog jag iväg på nått heeeelt annat än man tänkt sig.
Underligt fenomen det där haha '
Men har man inget att göra nu när Anders jobbar 25 h skift så har man inte. Ingen tv finns heller haha
Tacka fan för internet. Annars hade jag hoppat från ballkongen.. Skämt och sido.

Satt och pratade med Louise också här tidigare och vi kom in på ett samtal om ormar vilket inte slutade bra.
Enligt Anders stämmer inte det till fullo men tänk er tanken av att få höra något sånt om sin egen orm efter hur den bettet sig.
Jag lovar jag kommer sova med dörren rejält igendragen inatt när man ska sova själv med dem här små monstrena i lägenheten haha :P

"Min kompis kompis hade en orm.. Så började den matstrejka ett tag.
Ormen va lös och var runt i lägenheten hela tiden och sov till och med i hennes säng. Så en natt vaknar hon av att ormen ligger helt utsträckt bredvid henne, så hon åker till djursjukhuset, med tanke på att den inte ätit och betedde sig konstigt. På djursjukhuset sa dom att dom måste avliva ormen, och hon undrade såklart varför..
Och det visade sig att ormen hade sträckt ut sig bredvid henne bara för att se om hon fick plats i ormens kropp. Ormen hade planerat att äta utt henne, det var därför den matstrejkat"

Som sagt.. Kan jag inget om ormars beteende eller hur dem tänker/fungerar.
Men förstå er bara tanken. Och jag har två av som bor i lägenheten här.
Tacka fan för ingen är i storlek stor nog att äta en haha :P

Nae nu blir det väl att städa eller glo film igen för att få tiden att gå.
Ut och promenera i det här regnet är kanske ingen hit direkt så.

/J

-.
Back into the old days.
Happy but afraid for tomorrow

Så jag önskar jag visste nu exakt om det blir någon lumpen för min del eller inte, och allra mest NÄR isf.
Spyless på att famla runt i dimman och varken veta ut eller in.
Tack vare det är jag vart jag är nu.. vilket inte direkt är bra någonstans.

Slits mellan två alternativ nu och får ingen rätsida på någon av dem.
Saknaden av Kiruna existerar nästan inte alls.
Sure, säkert gör den om jag börjar tänka på alla vänner, familj och hemkänslan av att känna en och annan då man går på stan, jobbet osv.
Men annars? .. icket.
Rätt småless på Stockholm nu också. Dels för vädret och dels för annat.
Vill inte hem för det dock .. känner snarare att dra mig vidare någonstans.
Hade lägenheten i Örebro vart ledig hade jag dragit på stört. Inge snack om saken.
Att den nu är upptagen är precis min vanliga tur så hoppet om att kunna få jobb på Lk där hemma är långsiktigt men sååå behövande.
Ja mena bo hemma och inte ha några speciella utgifter och dra in dryga 30 lakan efter skatt tackar man inte nej till om chansen skulle dyka upp.

Nää, kör en Frida och säger som så att; Det löser sig
.. ist för att klaga en massa. Kunde trots allt vart värre

Idag annars har jag mött upp en Nathalie på Centralen och vart lite bärhjälp.
Blev inte många minutrar man hann ses men bättre lite än inget.
Saknat henne fan och lär sakna henne än mer sen när hon inte bor i stan längre.
Just typiskt mig att dra i nya kontakter när man ska splittras åt olika håll eller andra mellanting strax därpå.
Nåja, vet vart hon bor så inte svårare än som så att åka och hälsa på.

Gick på stan i min ensamhet sen i några timmar och hittade väl ingenting.
Eller säkert massor om man orkat leta, men när ekonomin skriker nej och fötter, skor och sockar går att vrida ur känner man sig inte ens sugen på att prova saker för skoj skull.
Blev mer en in, ut dag i affärer idag.
Kanske lika bra.. men nya skor hade jag verkligen behövt köpa. Mina medhavda skor är knappt brukbara snart.
Inte i detta regn iaf.
Förr i tiden var dem vita och hela. Nu läker dem in på en gång tack vare feta hål i sulorna och skitiga till max.
Mer grå än vita med massa inslag av gula fläckar som inte ens gud vet vart dem kommer ifrån har dem också.
Absolut ingen vacker syn vill jag lova. Men skön är dem ^^

Nu resterande kväll lär tillbringas i tv tittandes väg.. även hinna packa lite skit och sen sova i skaplig tid.
Upp kring en 6 imorgon så..Ska försöka få nån timmas sömn iaf.
Nu ska jag sluta jiddra och laga nudlar ist.

Peace!

.-
Nu är det vetenskapligt bevisat.
Är inte bara på pendeltågen vad som helst händer. Gäller även "vanliga" tåg ^^