Klockan är omkring 04.30. Jenny vaknar och får rysningar genom hela kroppen.
Drömmen..  Allt kändes ruskigt verkligt. Precis som att det just hänt, bara det att jag låg kvar i sängen. Ensam och vettskrämd !  
Jag hade inte sprungit ut från mitt rum och ner till min mamma som var lika vettskrämd hon också.
I drömmen hade vårt hus blivit ordentligt hemsökt.
Tack för att det bara var en dröm !

Det kan inte gå nästan en enda kväll nuförtiden som jag inte känner eller hör något som jag inte borde.
Känslan av att någon iaktar mig när jag ska försöka sova, eller ljuden av saker som är svåra att förklara.
Det blir bara mer och mer vanliga. Från att vara ett lugnt och stillsamt hus börjar det mer och mer kännas som att det spökar.
Varför det bara är jag som känner av det sen och ser/hör märkliga saker är ett mysterium.
För t.e.x så slår inte tv apparater bara av sig själva, stereon slår igång av sig själv, man känner sig ofta iaktagen från att aldrig annars gjort det förrut eller som en kväll. Jag hör märkliga ljud och blir seriöst rädd. Det går några minuter, Sen från ena sekunden till den andra släpper ALLA spänningar i kroppen. Allt släpper och man blir lugn som en jävla filbunke !
Jenny är inte lättskrämd för fem öre, men den natten tog det åtskilliga timmar innan man fick ro att somna.