Fredag
Idag har vart en alldels förträfflig dag.
Snoozat från 05.40 till 07.20. Varför vet jag inte riktigt.
Var liksom mer än vaken och pigg när den ringde första gången.
Men man kan inte alltid vara smart. Nå gym innan jobbet blev det inte alltså iaf.
Så efter att ha skrapat bilrutorna och fryst hela vägen till jobbet knatade jag för ovanlighetens skull in på jobbet ovanligt pigg.
Och när jag ändå nämner jobb igen ska inte glömma att nämna hur roligt det var att äntligen få jobba lite och se alla trevliga jobbpolare igen.
Ni gör verkligen ens dag!
Såhär på eftermiddagen/kvällen har jag spenderat några timmar i stallet.
Pysslat och ridit.
Sitter nu hemma och funderar om man kanske ska orka laga sig lite käk efter duschen.
Det börjar som kurra lite oroväckande här i kistan.
Träning gör en hungrig och påtal om träning så ger det färdighet.
Det går inte fort. Men sakta och säkert börjar faktiskt Jenny hör och häpna lära sig göra armhävningar.
Något hon aldrig lyckats med på snart 20 år. Detni!
Tänk att nått så enkelt kan vara så invecklat.
Och en sista sak. Undrar ni varför hela inlägget är i kursiv stil så får ni undra vidare.
Återställa det går sig inte.. tyvärr.
Ni överlever säkert, I know that at least I do :)
Trevlig helg!
Snoozat från 05.40 till 07.20. Varför vet jag inte riktigt.
Var liksom mer än vaken och pigg när den ringde första gången.
Men man kan inte alltid vara smart. Nå gym innan jobbet blev det inte alltså iaf.
Så efter att ha skrapat bilrutorna och fryst hela vägen till jobbet knatade jag för ovanlighetens skull in på jobbet ovanligt pigg.
Och när jag ändå nämner jobb igen ska inte glömma att nämna hur roligt det var att äntligen få jobba lite och se alla trevliga jobbpolare igen.
Ni gör verkligen ens dag!
Såhär på eftermiddagen/kvällen har jag spenderat några timmar i stallet.
Pysslat och ridit.
Sitter nu hemma och funderar om man kanske ska orka laga sig lite käk efter duschen.
Det börjar som kurra lite oroväckande här i kistan.
Träning gör en hungrig och påtal om träning så ger det färdighet.
Det går inte fort. Men sakta och säkert börjar faktiskt Jenny hör och häpna lära sig göra armhävningar.
Något hon aldrig lyckats med på snart 20 år. Detni!
Tänk att nått så enkelt kan vara så invecklat.
Och en sista sak. Undrar ni varför hela inlägget är i kursiv stil så får ni undra vidare.
Återställa det går sig inte.. tyvärr.
Ni överlever säkert, I know that at least I do :)
Trevlig helg!
Kommentarer
Trackback