Sitter återigen på bussen in från Arlanda med paniken i kroppen.
Gråt i hals och mage lika uppriven som en pappersstrimlare.
5 nya dagar innanför grindarna väntar tillsammans med gänget och jag.

Jag trivs där, men kan ändå inte förmå mig att må bra då tiden närmar sig för avresa ner hit.
Förra måndagen var piss och jag är rädd att det kan bli en repris imorgon igen.
Varför?  .. jag vet inte.
Jag hoppas bara det vänder till det bättre snart, redan från söndag kväll och inte först på onsdagarna.

Dem korta 11 månaderna känns nu så väldigt väldigt långa.