Mix av känslor. Mest vill man bara rusta av och sticka härifrån.
Så jävla ovärt och fan med livet som insats ibland känns det som.
Imorgon ska vi hur som helst ha fältdygn och en dag på skjutbanan efter det.
Lärorikt och intressant samtidigt som man kommer ogilla det.
Men tar hellre det här än har fler dagar som senaste veckan var. Man orkar som inte klaga mer.
Psyket är bara matt.

Låt 18:e bara komma..