Fredag all over again.
Behöver jag förresten ens berätta vart jag sitter och slår ihjäl tid?
Inte? Men så bra. Då kan man komma till saken på en gång då.

En vecka har passerat återigen här nere i regnträsk.
Måndagmorgon bestod av flytt och installation på Kavallerikasern. (K1)
Kändes både bra och dåligt just då.
Flyttades till ny grupp, blev av med Johansson sovandes ovanför mig, nya rutiner och annat smått och gott som bildade ett kaos i hela hjärnkontoret.
Såhär på fredagseftermiddagen känns allt faktiskt riktigt bra. Men det är väl som det sägs.
Efter regn kommer solsken.

För övrigt angående veckan har den innehållit mycket exercis -både med och utan vapen, skyddsvakts teori och prov på det, uthämtning av saker och en orienteringstävling.
Skyddsvaktsprovet tror jag faktiskt att jag klarade trots brist på plats i hjärnan när det kom till att plugga.
Vapenexercisen är grymt rolig men ska det bli fint måste man lida lite först.
Dem flesta slapp undan med enorma blåmärken men sen fanns det dem som tog det till en ny nivå.
En höll på att slå ut en tand och en blev det akuten för och lite stygn på det. Men för att citera en vpl så är det inget större fara. Så länge man har nål och tråd funkar allt.
Gardesnattan då.. Den gick käpprätt åt skogen för 3:e pluton. Vi kom nog så sist man bara kunde komma men 4:e drog hem segern så man är stolt över dem.
Några av oss 5 veckors gamla livdragoner sopar liksom banan med (från idag sett) muckande livdragoner och även befäl.
Så ja.. man är stolt. 4 skv var bäst. Både i topp och botten =)


Nästa vecka drar hästläran igång och veckan därpå sitter vi upp till häst för första gången.
Det är faktiskt lite så man längtar..


 

Så satt man på flygbussen återigen och regnet det bara pissar ner som vanligt.
Stockholm har aldrig varit mycket att hänga i julgranen enligt mitt tycke och när dessa tio återståendé månaderna är avklarade kommer jag göra allt för att slippa sätta min fot här på väldigt länge.

Som vanligt är den tunga känslan över en när man måste tillbaka.
Jag tänker fler och fler tankar jag aldrig trodde jag skulle tänka, för varje vecka man måste sätta sig på det förbannade (allt för ofta försenade) flyget.
Känslor och tankar väller över och rätt som det är sitter man och lipar i sin tystnad tills man somnar.
Det slår aldrig fel. Skillnaden nu från andra veckor är däremot att allt känns bättre så fort man sätter sin fot inne på logementet och möter alla underbara nyllen.
Att ett par människor kan göra så mycket är helt obeskrivligt. Sen är det inte direkt min vardag som jag tror är problemet heller.
Det är någonstans mellan att lämna stan, alla människor, upprepa pendlandet igen och ta sig fram till sin "andra" trygghet som det går fel..

Längtar just nu bara tills man är framme innanför grindarna igen och det fullspäckade schemat sysselsätter ens tankar i ytterligare 5 roliga dagar.
Möte med Pk n imorgon kanske kan hjälpa litegrann så jag håller tummarna.
Man får ta det som det kommer.. 



-.-
He reminds me of you

4 veckor ute i Kungsängen har kommit till sitt slut för en stund.
På söndag återvänder jag tillbaka och på måndag flyttar vi "hem"' (Kavallerikasern)
Den gågna veckan har bara rusat fram och skjutningen tog en rasande fart framåt när problemet blev löst.
Trots regn och rusk under veckan har vi alla hållt humöret uppe och nu är man taggad mer än någonsin för flytten. Tråkigt som fan att vi splittras nästa vecka men 3:e plutons 2:a grupp kommer alltid vara 2:a grupp.
Genom eld och vatten!
1 månad har som sagt skuttat förbi med lite för och motgångar. 10 more to go gått folk!

Lätt att man kommer fett biff den 17 september -10.
Gått ner 6 kilon nu och även byggt muskler. Chillsomfan bortsett från att halva min garderob börjar hänga på mig nu. Alltid ska det vara någon nackdel med saker.
Men det är väl sånt man får ta I guess.

Ikväll blir det tyvärr som vanligt Arran igen. Men orken finns så känns inge vidare tungt faktiskt.
Kroppen börjar vänja sig vid tidigar morgnar och fullspäckade dagar så hemmahelgerna är rena lyxet :)
Trots att man vaknar innan åtta varje morgon.
'
Trots att det låter deppigt vissa inlägg kan jag meddela att lumpen är so far det bästa val jag gjort i mitt liv.
Ingenting ska vara en dans på rosor. Hur roligt hade det då varit liksom?
Så ni som funderar på att söka eller har sökt. Go for it!
Även 3 månaders utbildningen som är här i stan snart är också lätt värd att pröva för er som vill.
Jag rekomenderar!'

Nu in i dimman..


 

Sitter återigen på bussen in från Arlanda med paniken i kroppen.
Gråt i hals och mage lika uppriven som en pappersstrimlare.
5 nya dagar innanför grindarna väntar tillsammans med gänget och jag.

Jag trivs där, men kan ändå inte förmå mig att må bra då tiden närmar sig för avresa ner hit.
Förra måndagen var piss och jag är rädd att det kan bli en repris imorgon igen.
Varför?  .. jag vet inte.
Jag hoppas bara det vänder till det bättre snart, redan från söndag kväll och inte först på onsdagarna.

Dem korta 11 månaderna känns nu så väldigt väldigt långa.

Intensiv vecka men ändå ruskigt rolig på något sätt.
Var påfrestanden att återvända i söndags och på måndag slog det en ordentligt.
Illamående och en avtuppning senare började veckan ta sig iallafall som tur var.
Legat på skjutbanan större delen av dagarna med för och motgångar.
Vart på besök hos sjuksyster en sväng och blivit några piller rikare och springmarscher fattigare.
En liten inflamation i knät är vad som är så vila från större ansträngning gäller en vecka.
Nästa vecka blir det närkamp för vår del och därmed ännu en helg att återvända hem med underliga blåmärken :P

Nu är man i byn efter en seg bilfärd hit.
Jobbigt underlag och trötta ögon. Men hel och ren kom man fram och nu är det bara att invänta kvällens "att göra". Imorgon sen bär det av hemåt och därifrån sen ner till storstan igen.
Med tiden blir det nog bra det här..

Permissen är snart över.
Ruskigt vad tid och dagar går fort.

Imorgon står inget på fm schemat så jag tänker då tvinga mig att sova längre än till elva.
På em schemat sen står det middag hos mommo och moffa innan avfärd.
Mommos hemlagade mat. Kan nog inte bli bättre <3
Vid 17.55 sitter man sen på flyget påväg ner till storstan igen.
Träffa gänget igen. Ett så smått efterlängtat gäng också.
Det blir nog bra det här..



 

Torsdag..
10 dagar har gått och man har fått känna av muskler och senor man inte trodde fanns.
10 dagar innehållandes så mycket att man inte längre kan komma ihåg allt.
Det har vart roligt och väldigt jobbigt om vartannat. Blod, svett och tårar har runnit gott folk.
Och det här är bara början :)

Utbildning i allt och lite till har vart dagarna igenom. Vissa lättare att hänga med på än andra. 
Torsdagsmorgonen sen börjades med gratulationssång. Mycket mysigt. 
Kvällen blev lång och rosa elefanter fladdrade bakom ögonlocken. 
Sömnen dessa dagar har vart lite fattig vissa nätter, men ack så skön. Trots hårda sängar.  

Sitter nu hos Mia och Mirja och tänkte övernatta här. 
Flyg var slut så får vänta tills imorgon. Kring tolv står jag på hemmaplan igen. 
Ruskigt skönt faktiskt. Trist dock att snön verkar smälta just nu :/  

Nu avnjuta en honungsmelon i lugn och ro. Sen krypa ner i den heliga sängen. 
Over..