- ne den gör inte det, det är som att jag skulle säga jag har en alligator på toaletten
men jag visar den inte för nån.. hur många skulle tro mig ?
/ K

Efter ett par dagars sjukande BIGTIME satt det som smäck att få ta en ordentlig dusch.
Det var grymt skönt också att vakna halvett?! av sig själv för första gången inatt.
Inte vakna genomblöt i svett och mardrömmar i minnet.
Nä. Nu är man back to normal. Så gott man kan vara iaf.
Dem jobbiga 38 graderna ligger nu nere på normala 36 så det återstår bara lite ömma leder. Därav inte handikappad längre heller.
Hostan är nästan som bortblåst men revbenen ömma som sjutton och näsan har aldrig vart såhär lätt att andas ur på måånga år.
Kanske var det här som behövdes för att bli av med nästäppan jag dragits med så länge?
Hoppas gör jag iaf.
Nu är det över att leva på ett glas yoghurt om dagen också. Smaklös för den delen.
Idag blev det få men otroligt goda fiskbullar som slank ner :)

Pga av miss i planeringen blir det nog inge byn idag/ihelg för min del.
Alla stack idag och hann/hinner nog inte med någon av dem så.
Vad man ska fördriva tiden med i stan blev just ett väldans stort frågetecken..


 

11 timmars bilresande var ett kapitel för sig.
Men överlevde gjorde vi och lite där till.
Anlände näst intill på pricken 06.00 i Gävle och vår sovplats.
Att det var gudomligt skönt att få lägga sig i en säng och bre sig lång så lång behöver jag nog inte beskriva.
Även om det bara var för ynka 4 timmar. 10.00 skulle vi upp och hoppa. Thats it!
Vända på dygnen finns inte med i vår planering..

Strosat runt på stan med Ida och hittat både de ena och det andra har vi sysslat med.
Bränt iväg en 1500 minst iaf. Värt, ovärt? Mer värt tror jag.
Hälsat på lite släkt till Ida sen under dagen och glidit antal varv på byn har också hunnits med.
Och jag måste bara påpeka. Det är typ gaelet många snygga ungkarlar som vandra i denna stad.

Att jag är här för första gången och TYP hittar bättre än Ida förvånar mig inte.
Mitt skillade lokalsinne är på topp och när Ida ville kasta in handduken (starta GPSén) här alldeles nyss för att hon trodde vi var vilse fixade Jenny biffen.
Nu sitter/ligger vi här i varsin säng och snorar. Ida snorar och läser en bok medans jag.. Jenny snorar (mindre) och surfar runt på oskyddat nätverk. CHILL som fan =)


Imorgon blir det att skaka sina lurviga på någon krog.
Då alla verkar supa mer "finlir" tänkte Jag och Ida vara fullast och odrägligast på stället imorgon. Visa hur äkta norrlänningar gör.
Eeeh.. hehe. Men typ iaf ;b
För ett glas vin och "mingla" inne på krogen blir det då icket. Det är ett som är säkert.

Peace!

 
  

Det jag hatar mer än min plumsiga mage, tjocka lår, dubbelhaka och gäddhäng på armarna är nu bestämt ska bort.
Eller bort och bort. Men förminskas.
2 sizer ner. Himmel så skönt det kommer bli.
Och ja det finns risker. Obehagligt jobbiga risker om dem inträffar.
Men jag tänker inte leva mitt liv med ord som styr.. "Tänk om"
Take one step at the time..
Gå ner i vikt har jag också lärt mig funkar när man inte går in för att svälta sig själv. 
Ät vad du vill men träna där efter också. Då går det. Sakta.. men säkert (=

Motivationen för att gå till gymmet är borta. Eller jo iaf under dagarna.
Är vid nio på kvällen jag är taggad som fan? Fråga mig inte varför men så är det. 
Surt också. Men jag får försöka göra hemmaträning så gått det går och cykla ute i vida världen ist.
Iaf idag. Imorgon och torsdag är ett måste till gymmet. För sen sticker jag till Gävle över ett par dagar och är inte säker på att jag hinner till gymmet på tisdag när jag kommer hem så.
Sen är det bara 2 dagar till innan jag åker till byn på torsdagskvällen igen och drar mot Luleå fredag morgon. 
Hur det sen går finns inte en chans i världen att veta. 
Den som lever får se.. Hoppas på iallafall att det blir min fribiljett härifrån.

Schema för mina jobbveckor har jag också nu i mina händer.
Soft som fan. Lite surt bara att jag måste ta det lugnt under Kiruna festivalen då det är jobb varje dag.
Speciellt surt nu när Pite kommer hit också. Har ett helt år att ta igen med dem.
Men allt går. Bara man vill. Kul som fan ska det bli hur som helst.

Innan det är dax att gå tillbaka till arbetslivet och festivalfirande ska jag hinna ner i södra Sverige också.
Måste bara överlägga ekonomin först som inte direkt är tajt.

Gävle kommer kosta skjortan.
Luleå kommer kosta skjortan.
Norge kommer kosta skjortan.
Södra Sverige kommer kosta skjortan.
Yran kommer kosta skjortan
Kiruna festivalen kommer kosta skjortan

Och jag vet inte hur i all världen jag ska kunna plocka pengar ur den skjortan när skjortan inte jobbar :S



 

Jag citerar en god väns ord..

Att ta ett liv är att ta ett  liv. Livstid borde vara det enda.
Lika länge som familjen kommer lida ska han lida.
Det finns inga ursäkter, inga förlåt.
Gjort är gjort.


Än idag.. 3 månader senare kan jag fortfarande inte förstå.
Hur många gånger man än bläddrar igenom bilderna och minns dem få minnen som finns så går det inte att förstå.
Man kommer aldrig mer få höra din röst, se ditt leénde eller dig över huvudtaget.
Vänskapen var ny och den blev alldeles för kort.
Få minnen kunde med tiden ha blivit många. Men nu blir det inte så.

Tack vare dig har jag lärt känna så många nya underbara människor på sån kort tid. Kompisar som stod dig så nära.
Man kan tycka att det är tråkigt att man ska träffas under sånna här omständigheter. Men jag vet Simon.
Hade du fortfarande levt ibland oss då hade jag ändå lärt känna dem sakta men säkert. Precis som jag gör nu.
Skillnaden hade väl bara varit att du hade funnits med på ett hörn med dina roliga ideér och plötsliga påhitt.

Minnerna jag alltid kommer bära med mig är få och alla inte lika starka tyvärr.
Och just för att dem är så få är rädslan att glömma obeskrivlig. Jag vill aldrig glömma. Aldrig någonsin!
Som den där kvällen på Babylon. Första gången jag egentligen såg dig och visste vem du var.
Såå du envisades om att få den där pussen. Du drog på det där finurliga leéndet varje gång du gjorde ett försök.
När jag väl skulle ge dig din puss sen efter mycket tjat och många hundögon senare blev du allt bra nöjd.
Haha, ända fram tills du vände i sista sekund och försökte få puss på mun ist för på kinden. Med millimetrar missade jag och vilken snopen min du gav mig när du insåg att det sket sig :)
Hojj, minns det så väl.
Lika väl som jag minns dem sista steg du tar upp mot trappuppgången den kvällen. Dina sista andetag och rörelser..

Jag hoppas innerligen det finns en värld bortom denna. En värld utan orättvisor och dåligheter.
Det går inte en dag utan att man tänker på och saknar dig Simon.  

Sov i ro älskade vän.
Vi saknar dig nu och för alltid..