Ett samtal..
Det enda jag hör är en trasig vän i andra sidan luren,
 kippandes efter andan mellan tårarna som rinner nedför hennes kinder.
Världen stannar upp för en sekund.
Orden sammansatta i meningen man aldrig ville höra igen registrerades precis i hjärnan.
Jag vet hur hon känner. Precis hur hon känner. Men det finns ingenting jag kan göra.
I andra änden är min vän så trasig som man nästan bara kan bli och jag är maktlös.
Det finns inga ord i världen som får henne att må bättre just nu.
Inga kramar eller förstående ögon.
Kanske underlättar det för stunden. Men bättre. Det kan man inte..
När verkligheten slår till med sin storhet finns det ingenting man kan göra.  

"Tiden läker alla sår"
Om det ändå vore så enkelt..  Vila i frid Emil

Hur gör man sånt här nuförtiden? skriva, blogga?
Skumt..

Vet iaf att det är Midsommar i övermorgon. Blir grillning och någon öl i gott sällskap oavsett väder.
Men till alla pessimister där ute så har faktiskt regnet upphört och utanför mitt fönster ser jag iaf lite blå himmel.
Hoppet om att det inte ska regna hela helgen är långt ifrån över för min del iaf.

För ett år sen (på midsommar afton) alltså.. Så befann man sig i Stockholm. Berns mer exakt och tog sig en och annan drink för mycket tillsammans med en skön mix av människor. En Godkänd kväll som slutade med en sjuhelvetes baksmälla dagen efter. Och då hade vi högvaktspågång. Never again! haha
Anyway.. Funderade vid den tidpunkten på vad man skulle göra om ett år. (Idag alltså)
Idag vet jag! Och det blev ungefär vad jag gissade mig till där och då. Livet blir väl inte allt för fantastiskt när man återvänder till hemmaplan och fastnar i vardagslunken. Tyvärr..

Igår däremot hade jag ett ordentligt långt samtal med Sanna över telefon.
Reflektioner över livet, diskutioner och dyl senare kom vi fram till rätt mycket.
Världen hade inte gått runt om det inte vore för oss av det kvinnliga könet. Kiruna är inte alls så farligt som man ofta kan tycka and so on..
Det är skrämmande hur lika människor kan tänka fast man är helt olika individer. Det är bra att alltid se allt från fram och baksidan. Helt enkelt lära av varandra och dra lärdom av sina misstag. Det är det som får en att växa och utvecklas som person.
Ha vänner i sin omgivning som finns där i vått och torrt, men i synnerlighet ha vänner som finns där för en när man förtjänar det som minst, men behöver dem som mest.

Låångt samtal kort sammanfattat. Vi ska ut och se världen efter sommaren.
Ni som vill hänga med. Varmt välkomna!

/J

Det slog mig precis att jag har ju kvar den här saken..
Kanske pga dammlagret som har hunnit lägga sig jag missat den och helt överlevt utan också.
Trodde ni också överlevde utan, men det är några själar (samma eller olika?) som faktiskt kikar in här vaaarje dag ändå.

Till er kan jag börja med att be om ursäkt. Vill ni så kan jag bättra mig.
Men vad vill ni läsa om då?
Jag är ju inte direkt någon Blondinbella, Kissi eller liknande som har fart och fläkt i vardagen.
Så vad sjutton ska man skriva om? Vardagen i sig är ju inte direkt så häftig för mig.

Sen sist jag skrev har jag hunnit vara i söder dryga månaden.
Började resan med några UNDERBARA dagar i kronans tjänst. Vi gjorde Sverige, Stockholm och Tyskland, Berlin/Köln.
Sinnessjuka uppvisningar för över 10 000 åskådare. Kölns arena ryktades om över 15 - 17 000 ^_^
Ett "sista" hejdå av plutonen efter hemkomst och äventyrade vidare i Stockholm, Uppsala och Gävle innan det var dax att fara hemåt.

Här hemma har man dragit igång med säsongsanställningen nu och stallgörat igen.
Typ det enda vardagen bjuder på.

eeh ja.
Det om det.

/ J


 

Upp i ottan och få håret fixat av Lisefise.
Klev innanför dörren och meddelade henne att vara hos frisören 07.30 är inte mänskligt.
Hon höll med.
Efter ett x antal foliebitar senare var jag redo för att få in varenda kanal man kunde.
Tvätt, fön och plattång senare var jag nöjd som vanligt.

Inte gjort desto mer idag.
Har en såndär allmänt less på allt dag. Extra less är jag på mig själv, men det är väl självförvållat.
Bulan i huvudet börjar lägga sig iaf och näsan är väl inte lika tillbucklad längre.
Fingret börjar bara strula mer och mer dock. Så det är skit.

6 dagar till i den här stan av 7 veckor. Känns som en evighet.
Hoppas veckan går fort och helgen sen består av jobb så den borde väl flyga iväg rätt snabbt iaf.
Går inte att beskriva hur jag längtar att få komma bort. Har sån klump i magen av längtan. Herregud..
30 dagar är man borta! Kommer kännas som två..

En dag kanske man kan acceptera, få förståelse, veta bättre och sluta göra om misstag. 
.. kanske en dag

/J

Jag har börjat fundera.. Såhär i tider när man är på hemmaplan igen och vardagen är händelselös.
Vad är då en blogg till för. Egentligen?
En plats där man kan skriva ner alla sina klagomål och grubblande tankar? Till vilken nytta?
Eller en plats för en massa roliga anteckningar om sitt liv i nutid? FÖR framtiden.

Senaste tiden... året i stockholm. Då hade man en massa att skriva om. Dela med sig av till dem som ville veta.
Och en för mig själv givetvis. Roliga anteckningar att kunna gå tillbaks till om något år och minnas.
Men som sagt.
Nu när man är hemma igen ser jag ett gammalt mönster börja uppdaga sig. Det blir bara skit skrivet.
Till ingen nytta. Eller vad tycker ni? anonyma jeklar.. >_<
Vill ni verkligen läsa allt detta crap? :O
Iofs.. alla lika, alla olika. Ni kanske finner något underhållande i det här. Vad jag veta.

För att nu försöka klämma fram något om vad jag gör om dagarna så är det att jobba.
Snart på 3 olika jobb. Som vanligt. Drog fast mig i det klistret ganska snabbt och duktigt. Fast inte min tanke var den när jag flyttade hem igen.
I veckan har jag ledigvecka.. ska inte ta på mig jobb alls och hoppas att mitt finger vill läka ut. Vilket jag måste säga ser mörkt ut. Fingret blir bara blåare och blåare och det börjar bara göra mer och mer ont igen för varhje dag. Kortisonen hjälpte nog inte.

Var och anmälde mig som blodgivare idag. Nog det vettigaste jag gjort på hela dagen.
Dem stack och tömde några provrör som skall utvisa om jag får lämna eller inte.
Vem vet. Nu kanske smällen kommer. Man är HIV positiv, dåliga värden hit och dit.
Blodet blir ju som kollat ordentligt.
Rätt spännande ändå, men som vi kom fram till jag och tanterna där. Man vill helst inte ha ett samtal från dem närmsta dagarna. Då är nått galet :S:P

Seeen öste snön ner här mot kvällen. Hela 5 minusgrader blev det också plus blixthalka.
Sommardäcken är på och i snigelfart tog inte ens bromsarna så det blev några fan, fan, fan, fan! medans man kanade mot en rondell och framförvarande bil.
Vi undgick plåtbuckling på håret. Imorgon blir det vinterdäck på för sådär kul ska vi inte ha det fler gånger. usch!

Thja.. Ni ser hur spännande liv man har under sin ledigvecka. Och det är hela 3 dagar till innan Ida kommer hem och man åker till kangos och tar helg.Vad ska man hitta på? Ge förslag?

Annars blir det någolunda tidig uppstigning imorgon och byta däck med pappa.
Alltid något! Men hur kul?

/J

  

-.-
324 Karlsson utgår
Jenny Carlsson återgår


 

Det här med nattskift är rätt soft egentligen.
Vara 10½ timma på jobbet/gång men typ jobba 1½ timma av dem. Inte illa pinkat.
Men då ska man också se till att minst 6 av dem 9 kvarstående timmarna är en kamp mot tröttheten och koncentration.
1:a natten gick som en dans på rosor. Igår gick det åt skogen.
Fick sysselsätta mig med märkliga saker för att hålla sig vaken. Vid fyra fem sen vänder det alltid och man blir snorpigg.
Nämnde jag att jag fastnat för ett program på 4:an. Survivors.
Typ som Robinson fast bättre. Hur ska det gå när jag jobbat sista natten imorgon?
Börja kliva upp 02.30 för att se dem två avsnitten varje natt? >_<
Näst sista natten inatt då. Får se hur det går. Sov till fyra, halvfem idag så jag borde palla att hålla mig vaken.
Hoppas jag iaf.

Imorgon blir det mindre sömn efter jobbet. Måste vara i stallet till fyra, men det är det värt.
Borde ha ringt till läkaren imorse ang mitt nedrans finger men det sket man i som vanligt.
Har märkliga prickar här och var också på ben och armar som kliar utav helvete. Gissade på myggbett från när vi var i Flen. Men det är så många och ettrigt kliande att jag börjar misstänka något annat.
Lyckats klia sönder x antal här under nätterna och har sår liknandes suddsår här och var. Inte likt mig med myggbett.
Fast sydmyggen kanske är annorlunda än norrmyggen?

Ah nåväl.. Klockan närmar sig sex och det kanske är dax att kasta sig i duschen och bli människa innan det är dax för jobbet igen.
Påtal om jobb så kom Mirja med trevlig information nyss här på datorn.
Ni som läst kanske minns att jag snackade om sökandet av pricken över i`t.
Ja nå.. hon kanske har hittat en lösning för det och vem vet. Kanske blir en flytt snabbare efter årsskiftet än jag tänkt ^^
Det återstår att se. Mer information kommer!

/J


 

Sitter i samma säng som jag gjorde för drygt 11 månader sen, och funderade då på hur livet dem närmaste 11 månader skulle komma att bli.
Väskan stod nedanför sängen halvfull då problemet att få i rätt saker var rätt stor. En enda väska liksom. Jag är tjej. Hallå?
Det tog några veckor/månader innan jag kom underfund med vad man egentligen bara behöver för saker för en duglig vardag.

Idag är det 12:e september och väskan står uppackad. (läs kaosartat utspritt över hela rummet)
Öppnade väskan med två trevliga överraskingar. Acetonflaskan hade läkt så kläder och allt annat stank och hade smått blivit förstört av frätande aceton. Neccesären? hade det läkt en flaska i så allt där var nerkletat och geggigt. Riktigt trevligt. Tog ett tag att få ordning på. >_<
Vardagen rullar igång imorgon med jobb direkt. Nattskift veckan lång och jag ska inte sticka under stolen med att det ska bli skönt att komma tillbaka men vardagen i sig annars ger ångest.
Nu mer än någonsin. Får se det som en lång permis fram till nov. Sen tackla skiten efter det.
Men from imorgon står man på egna ben igen oavsett man vill det eller inte. Måste planera dagarna och ekonomin så det går ihop för framtida planer. Schemalagda dagar var en lyx i sig. And I miss it.
Tar nog ett tag att ställa om sig men det blir nog bra det här också. Brukar det alltid bli.


Övrig information är att jag precis bastat och umgåtts med syster och mamma.Mysigt!
Dem sticker till stugan på tisdag och lämnar mig själv i huset. Mindre mysigt. 
Slog mig idag när jag landat hur faschinerande tyst det är i den här stan. Hur många bilar som än kör om en kommer det aldrig mäta sig med bullret som Sthlms trafik gav.
Lukten av avgaser och div andra äckliga saker. Här är det tyst och riktligt med frisk luft.
Man borde skatta sig lycklig som växte upp och bor i en kanonstad som den här egentligen.
Men man ska alltid hitta fel. Varför kan man inte bara nöja sig med det man har?
Man är allt bra korkad egentligen..

Nä gott folk. Här ska nu bäddas rent i sängen och sen krama mina sju kuddar.
Imorgon är en ny dag med nya tag. Då måste man vara utvilad.

Heydå Stockholm, Hey Kiruna!

/J